Varje kväll planerar jag hela nästa dag men ändå verkställer jag knappast hälften. Jag vet inte när jag ska ha tid. Är så himla rädd att denna känsla ska hålla i sig ända till efter studenten. Stressen börjar liksom äta upp mig inifrån och jag vet inte om det är därför kroppen bara stänger av tillslut. Kommer inte direkt bli enklare att fokusera på de viktiga grejerna nu när jag köpt mig ett playstation. Försöker se allt positivt och att det bara är slutklämmen kvar i skolan nu men det hjälper liksom inte. Det är bara bita ihop antar jag och sen hoppas att tiden går snabbt för jag är trött på att vara så orkeslös hela tiden.
Varje kväll planerar jag hela nästa dag men ändå verkställer jag knappast hälften. Jag vet inte när jag ska ha tid. Är så himla rädd att denna känsla ska hålla i sig ända till efter studenten. Stressen börjar liksom äta upp mig inifrån och jag vet inte om det är därför kroppen bara stänger av tillslut. Kommer inte direkt bli enklare att fokusera på de viktiga grejerna nu när jag köpt mig ett playstation. Försöker se allt positivt och att det bara är slutklämmen kvar i skolan nu men det hjälper liksom inte. Det är bara bita ihop antar jag och sen hoppas att tiden går snabbt för jag är trött på att vara så orkeslös hela tiden.