En sak jag tänkt väldigt mycket på nu på senaste tiden är fenomenet ''bekräftelse''. Det slog mig extra hårt här om dagen och har krupit mot mig ett bra tag nu. Vad är liksom anledningen att göra saker om man aldrig får bekräftelse på det man gör. Människan är en känslig art och är väldigt beroende av just bekräftelse. Jag är en väldigt driven person som vill vara till lags och vill hjälpa andra. Men efteråt vill man höra något positivt som fortsätter att driva en framåt,man vill göra rätt. Det krävs så himla lite för att gå någon lite uppskattning och det gör så himla mycket. Det är så himla synd att man ska behöva ge upp något man brinner för endast för att man inte får höra vilket jobb man gör. Som sagt, det behöver inte vara en stor grej utan bara visa lite uppskattning och peppa någon att fortsätta. Situationen kan även vara tvärt om där man har sin frizoon och där man kommer ifrån verkligheten och man endast får höra dåliga saker, om saker du gör, saker runt dig som drar ner stämningen. Vad är då grejen med att ha sin frizoon där man kan må bra om man ständigt blir sågad? Lågan man har stampas tillslut ut och blir aska och då kan allt lika gärna kvitta.
Det har varit mycket på sistone och det känns inte riktigt som min omgivning hjälpt mig. Den enda som egentligen gett mig bekräftelse skulle jag nog säga är mig själv. Jag försöker intala mig att jag är tillräckligt, att jag gör ett bra jobb och kan klara migsjälv. Det funkar men efter större prestationer och ansträngningar skulle man behöva det där lilla som får en att vilja fortsätta och göra något liknande igen.
Ursäkta rörigt inlägg,var tvungen att skriva av mig och det var länge sedan jag skrev ett liknande inlägg. Ni får ha överseende.
1 kommentar(er)
